Efter ett långt uppehåll tar jag tag i fotograferandet igen.
Nu var det väldigt länge sedan jag skrev något här. Det beror bland annat på att jag inte hunnit fotografera lika ofta som jag önskat samt att jag till och från inte haft samma sug som tidigare.
Men ni som fotograferar vet hur det är. Det är som en drog du inte inte blir av med så lätt.
I samband med denna nystart av bloggen så har jag inte bara passat på att byta webbhotell utan jag passar även på att verkligen storstäda på bloggen då den har varit väldigt misshandlad senaste åren. Jag har i samband med det rensat allt och börjar om på nytt igen. Alla gamla inlägg är dock sparade och jag ska gå igenom dem och uppdatera de inlägg som fortfarande driver trafik och är av intresse. Så de kommer upp löpande, med justerade texter och till viss del med nya bilder.
Sedan sist har jag faktiskt gått så pass långt att sålt av hela min fotoutrustning. Min trogna Canon 5D mk2 och en stor uppsjö objektiv har hittat ny ägare. Detsamma gäller mina studioblixtar och övriga tillbehör.
Men det är svårt att sluta fotografera.
Detta resulterade i att jag köpte in en Fujifilm X100T för att använda till både gatufoto och lite mer allround. Den har hängt med ett tag nu och förevigat minnen och upplevelser inte bara i Sverige utan även på resor i både Europa och USA senaste tiden.
Allt som oftast blir jag nöjd med bilderna från X100T men det är något med den kameran som gör att jag inte är helt nöjd. Jag utvecklar detta i ett kommande inlägg.
Första kontakten med Leica
Av en ren slump så ramlade jag över en annons på en Leica D-LUX 109 som jag införskaffade. Återigen i mer point and shoot kamera men med en optik som man snabbt blir såld på.
De problem jag upplevde med min Fujifilm X100T kände jag inte av med denna kamera vilket resulterade i att det blev en hel del bilder med denna kamera. Tyvärr så insåg ju min kära fru att denna kamera var en riktig guldklimp och la beslag på den allt oftare.
Det var ju ändå rätt skönt att kunna resa runt med två kameror som inte vägde så mycket. Jag är ändå van att släpa runt på en rätt tung kameraväska. Men det är väl en av de största anledningarna till att jag inte fotograferade lika ofta som tidigare. För tungt och otympligt. Framförallt när man allt som oftast har två barn i släptåg också.
Eldprovet kom när vi var i New York för några månader sedan. Den presterade riktigt, riktigt bra. Och när den var lite sämre ljusförhållanden så slog den X100T:n med hästlängder.
En ny era
Både jag och min fru började titta mer och mer åt Leica och hon fick snabbt upp ögonen för en Leica X Moncler men insåg väl att den var dyr redan i standardutförande, utan den franska flaggan på sig.
Vi var inne och kände och klämde lite på en Leica X vid ett par tillfällen och tyckte väl båda två att den saknade något vi både verkligen vill ha i en kamera. En sökare.
Även om det går att köpa till externa sökare så är det inte riktigt samma sak. En sak jag gillade med deras elektroniska är att den har en inbyggd GPS-funktionalitet. Det är onekligen rätt smidigt att få sina bilder GPS-taggade automagiskt.
Jag hade sett en annan kameramodell på flygplatsen i Amsterdam förra månaden som jag fastnade lite för ändå. En Leica Q som stod där bakom den låsta glasmontern. För mig som är van att fotografera med en fullformatskamera så var det onekligen mycket lockande med ytterligare en fullformatare i en avsevärt mycket mindre skepnad är min gamla Canon.
Det blev inte den kameran för mig. Min fru däremot är väldigt sugen, för den har sökare och ligger väldigt bra i handen. Har faktiskt ett exemplar undanlagt som vi kanske plockar upp i morgon. Risken finns att jag lär låna den rätt mycket då.
Men jag kom faktiskt över en kamera själv också, något som suktat efter bra länge faktiskt. Något jag faktiskt inte hade planerat att köpa på många år.
Det blev lite av en ’dream come true’ för mig. En fullformatskamera med rangefinder samt ett 50mm f/2 Summicron. Begagnad men i mycket bra skick. Hade aldrig haft råd med en splitterny 🙂
Få knappar och inställningar. Mindre fippel och mer fokus på att skapa bra bilder. Jag behöver verkligen komma ifrån det här med att ta 100-tals bilder som man ändå aldrig tar sig tid att gå igenom. Jag hoppas på färre tagna bilder, men med högre kvalitet framöver.
Välkommen att följa med på resan igen.
